Tree of Life 26.9 – 2.10 2011

4H-ungdomar deltog i ett grupputbyte i Armenien med syfte att diskutera skogens betydelse och vad ungdomar kan göra som meningsfylld skoglig aktivitet.

Involverade parter: Medlemmar i Finlands svenska 4H

Total budget: 15 500€
Finansiär: Youth in Action/Grupputbyte

”Det bästa projektet på länge”, ”positivt annorlunda med intressant skogstema”, ”verklig integration i kulturen”… så beskrevs skogsseminariet Tree of Life (ToL) i Armenien av deltagarna. Ja, ett lyckat och unikt evenemang var det. Skog behandlades ut olika synvinklar och både kvällsprogrammet och själva omgivningen i den lilla staden Stepanavan gav kulturella upplevelser.

ToL pågick i Stepanavan i Norra Armenien den 26.9-2.10 och där medverkade 24 ungdomar från länderna Armenien, Georgien, Ryssland, Norge, Danmark och Finland samt under en del av programmet ett tiotal övriga lokala ungdomar. Ungefär hälften av deltagarna var de samma som ifjol var med på ungdomsutbytet Ecopics med temat vatten, vilket arrangerades i Vasa av Södra Österbottens Ungdomsförbund. Där föddes idén om ett skogsprojekt då vi fick höra om den komplicerade situationen angående skog i Kaukasus-området. Kontakterna till Armenien hade knutits redan 2008 under Världsungdomskongressen i Kanada.

Som värd för seminariet stod organisationen International Center for Research, Learning and Dialogue med energiska Karina Manukyan i spetsen. Karina skötte med omsorg allt det praktiska i Armenien, medan den internationella koordinationen och finansieringen från Youth in Action sköttes av finländska ungdomar för Finlands svenska 4H:s del. Det var naturligt att jag blev projektansvaring då projektet handlade om skog och jag studerar till skogsbruksingenjör, men jag fick hjälp med projekthanteringen fick han av min syster Pia Nurmio-Perälä. De andra finländska deltagarna var Hanna-Maija Tervo, Milla Parikkala och Pekka Perälä.

Vi började veckan med att lära känna varandra inom gruppen och bekanta oss med situationen angående skog i Armenien. På grund av oplanerat bruk av skogen täcks idag endast 6 procent av Armeniens mark av skog. Politiska oroligheter och fattigdom har gjort att humanitära behov har prioriterats och miljöfrågor har åsidosatts. Under workshopparna framkom att situationen är liknande i Georgien och i närheten av Volgograd därifrån den ryska delegationen kom. I Norden är skogsbruket givetvis mycket hållbarare, men vi nordbor var inte där för att berömma oss själva. Dagens ekonomieskogar är på ekologiskt ensidiga, så det finns fortfarande mycket att göra för att behålla ekologisk mångfald. Många alternativa sätt att använda skogen utan att kalhugga den framkom under produktutvecklingen. Efter workshopparna mätte vi deltagarnas kunskaper genom att ordna en skogsfärdighetstävling.

Vi gjorde också flera exkursioner. En eftermiddag besökte vi den närliggande skogsparken Dentropark, där vi köpte 30 almar och askar som vi sedan planterade i utkanten av Stepanavan. 30 träd låter inte mycket, men den steniga marken gjorde att planeringen tog flera timmar trots att alla hjälpte till. Lämpligt nog började det regna precis då vi fått sista plantan i gjorden. En annan dag fick vi höra om Armenian Tree Organization and besöka en av dess plantskolor. Donationer av armenier som bor utomlands gör dess verksamhet möjlig och mycket av arbetet görs i de fattigaste områdena. Förutom i plantskolor växer organisationen i fattiga familjers bakgårdar. Familjerna får frön och utbildning i plantskötsel och när plantorna är tillräckligt stora köper organisationen plantorna och låter planera dem runt byarna. På det sättet sköts plantorna väl, familjerna får inkomst och byborna respekterar den nyplanerade skogen då de fått utbildning om skogsbruk.

På kvällarna hade vi kulturellt program av olika slag. Vi hade en Kaukasus kväll och en Nordisk kväll där områdena fick presentera sig på intressanta sätt. Den Europeiska kvällen innehöll reflexion om kulturell identitet och pantomim om Europa. En annan kväll såg vi på en film om kulturkrockar i Indien, vilket är ett land so den Armeniska organisationen samarbetar mycket med. Den bästa kvällen var ändå då hela gruppen var bjudna till Karinas hem för att äta middag där. Hennes föräldrar, fyra systrar, samt ett antal lokala ungdomar hade förberett en jättelik brasa där vi tillsammans grillade grönsaker och kött. Sen åt vi i flera timmar som en enda stor familj och till maten drack vi äppelsaft som Karinas mamma själv hade gjort.

Man kan säkert lära sig om skog på många sätt och det är alltid spännande att se andra länder, men att delta i ToL var verkligen en unik upplevelse. I Stepanavan möttes vi av värme och generositet trots att folket där är fattiga. Jag kommer sent att glömma den enkla men smakliga husmanskosten, de gyttjiga gatorna fyllda av Lada-bilar och hästkärror, de vidsträckta dalarna och hur stans män morgon och kväll förde sina kor till och från betet. Allting var så äkta. Det var nästan som en resa bak i tiden. Sista kvällen kom en uppföljning av samarbetet på tal och den ryska gruppen är ivrig att stå värd nästa gång. Preliminärt var det tal om att hålla ett seminarium om jämställdhetsfrågor i Volgograd nästa år och det ser vi redan fram emot!

Jens Nurmio vid pennan