Det luktar höst, åtminstone senaste högsommar. Min näsa njuter av ljung, fuktig mossa och vägkantens mognande rölleka. Underbart, men också vemodigt. Det är något heligt med den korta sommaren, man vill liksom mjölka den på så mycket som möjligt, njuta av varje stund, göra något speciellt! Måhända vill jag kunna plocka fram bilder från sommaren, innanför slutna ögonlock, i vinter när jag eldar i spisen eller går på hundpromenad med snö som piskar i ansiktet. Jag lär påminna mina barn att de ska komma ihåg att skapa minnen för livet. Med det menar jag de små sakerna, att hälsa på någon som man sällan ser, ta en simtur i natten, äta glass med lillebror, helt enkelt sådana saker man kanske rent av drar sig för, och i alla fall inte kommer sig för att göra. Jag har skapat många minnen i sommar!
Eftersom jag är rätt ny i mitt jobb som 4H-instruktör har jag inte haft semester. Jag har fått ta hand om Nordpolen (arbetsförmedling åt ungdomar), sortera i bortglömt material, planera och instudera höstens verksamhet och jag har haft den stora förmånen att få göra hembesök. Dessa hembesök kommer att plockas fram från mina sommarminnen 2022 när vinden pinar sig in i fönsterspringor och snödrivor lägger sig överallt.
Kaniner, höns, katter, vackra miljöer och trädgårdar, men framförallt glada barn och hängivna föräldrar. En pappa som gladde sig åt familjens alla fina hönor och tuppar. Han berättade och förklarade med sådan iver att jag nästan skaffade eget hönseri! En annan pappa talade varmt om en 4H-mopokurs han deltagit i som tonåring och önskade att hans barn skulle få göra detsamma. Mammor och pappor som uttryckt fördelen med företagshäftena, att deras barn motiverats att hjälpa till hemma. Jag har känt mig välkommen på alla ställen. Ibland har hela familjer strosat runt i trädgården, eller suttit runt ett köksbord och samtalat. Ibland har jag fått förtroende att ensam sitta med barn i deras rum, andra gånger har vi sprungit som små tättingar så att jag har fått se och beundra alla de olika sommarlovsingredienserna.
Solrosbörjan, företagarhäften, småsyskonens sommarbingo från skolan, fyrhjulingar, mopon, cyklar, syskonbäddar, pooler och lekstugor… Allt har jag fått ta del av! Små inblickar i barnens vardag, berättelser om höbärgning, kattungar, kaninhopp och tältäventyr. Vilken lycka för en 4H-”tant”! En del har läst böcker på löpande band, andra har möblerat rundbalar på stora kärran medan vissa har plockat bär och rensat. Alla har de hjälp till i hemmet, diskmaskiner som ska fyllas eller tömmas, småsyskon har behövt tillsyn och kakor som blivit till (de verkar ha blivit mycket lyckade för jag kom alltid för sent till provsmakningen).
Ett av besöken gick lite på tok. De väntade och väntade att jag skulle dyka upp, men ingen ”tant” behagade anlända. Till sist skickade familjen sms med meddelande om att ”nu kan vi inte vänta längre”. Lite skamsen fick jag erkänna (efter stort huvudbry och närmare undersökning) att jag visst varit, men till deras granne med samma namn. Där var jag lika välkommen, så pass att mitt oanmälda besök aldrig ifrågasattes. Juli månad är numera inristat i mitt medvetande som månaden man gör hembesök, och vem vet, kanske återkommer jag på överraskningsvisit till familjen jag aldrig hittade fram till!
Text & bild: Ingemo Pörn, instruktör Larsmo-Pedersöre