Gerbilen – ett lättskött, gulligt husdjur featured image
Publicerad | Uppdaterad | i Aktivitetstips, Kul med djur

Gerbilen – ett lättskött, gulligt husdjur

Drömmer du om att ha ett alldeles eget husdjur? Säger dina föräldrar att ni är borta för mycket eller att de inte vill ha några störande ljud eller lukter hemma hos er? Då är gerbilen det rätta djuret för dig!

Den lilla gulliga gnagaren, som till skillnad från sina släktingar hamstern och tam musen, är vaken på dagarna. Gerbiler luktar nästan inget, är nyfikna och klarar sig ensamma ganska länge.

Jag har själv tre gerbiler, Twisty, Tokio och Kiri Bati, och jag är verkligen glad för att jag slutade tjata om en hund för två år sedan och började tjata om gerbiler istället. Och sen en vacker dag, faktiskt på julaftonen, berättade mamma och pappa att jag skulle få gerbiler! Äntligen, äntligen, äntligen! Så vi skaffade snabbt fram ett terrarium (ett terrarium är som ett akvarium utan vatten) och alla andra saker som behövdes. Sen var det bara gerbilerna som fattades… Vi sökte på nätet efter några som var rätt färg, rätt ålder och rätt kön. Jag hade bestämt att det skulle vara pojkar. Pojkar är lugnare och de gräver inte lika mycket därför är de bättre för nybörjare. Men vi hittade inga. Men sen, en dag när mamma och jag åkte till ett köpcenter så gick vi in i en djurbutik och hittade små söta gerbiler, exakt i rätt färg! Vi köpte dem och åkte hem.

Gerbiler är väldigt lätta att sköta om, så jag hinner göra de dagliga sysslorna på morgonen innan skolan. Det är att byta vatten och se till att de har mat och något att gnaga på.

Ni kanske undrar om man behöver tvätta gerbiler? Bada dem? Ja, på sätt och vis. Men inte i vatten utan i sand! Gerbiler är egentligen ökenråttor. Det ända du behöver göra är att sätta in en kopp med sand i buren då och då. Enkelt! Men det får inte vara vilken sand som helst, det måste vara chinchilla sand, som går att köpa i en vanlig djurbutik.

Gerbiler behöver gnaga hela tiden, så det måste alltid finna någon form av paff eller kartong, till exempel äggkartonger eller pappersrullar i buren. Om gerbiler inte gnager på något så blir deras tänder för långa och det kan leda till att det blir svårt för dem att äta.

En av de bästa sakerna med att ha gerbiler (tycker jag) är att de inte sover hela dagen, utan de är vakna när jag är vaken och kan vara med dem. De sover periodvist vilket betyder att de sover en liten stund, ungefär 15-30 minuter, och sen är de vakna lika länge. De blir inte heller störda om du väcker dem.

Några gånger i veckan brukar jag sätta in några bitar morot i buren, och det äter gerbilerna genast upp! Men chili eller citrusfrukter är inte bra för gerbiler, de kan bli sjuka om de äter sånt. Och om gerbilerna inte äter upp frukten måste man ta bort den så att den inte blir möglig och dålig.

Jag tycker om att ha mina gerbiler i famnen, och att gosa med dem, men ibland brukar jag bara sitta och kolla på när gerbilerna är i buren, vilket faktiskt kan vara ganska underhållande.

I gerbilernas bur måste finnas en koja eller ett hus, något slags krypin för gerbilerna att gömma sig i, eller sova i. I djurbutiker finns det att köpas olika leksaker, tunnlar, kojor, hus och slott för små gnagare som gerbiler. Men du kan ju naturligtvis bygga hus själv också.

Att ha en transportbur är alltid bra, ifall man skulle behöva flytta gerbilerna nånstans. Om man inte har en transportbur går det bra med en pafflåda, men då måste du göra några lufthål, men inte för stora, för då kan det hända att gerbilerna börjar gnaga i dem. Du behöver inte vara orolig fast det hörs en massa ljud inifrån lådan – gerbilerna försöker bara gräva sig ut.

Kom ihåg:

  • Man får inte lyfta gerbiler i svansen, den går av väldigt lätt.
  • Om man ska föra samman två gerbiler måste man ha dem åtskilda med ett galler i mitten av buren först så att de blir bekanta med varandra.
  • Gerbiler är väldigt snabba så man kan inte ha dem att springa lösa i rummet.
  • Gerbilen är ett flockdjur så om du bara har en måste du tillbringa så gott som all din tid med den.
  • Gerbiler behöver ha en saltsten och en kalksten i sin bur.

Text och foton: Ida Henricson

Back to top of page